Egentligen hade jag först tänkt att ursäkta mig själv för den moralbitch som jag är. Säga förlåt för att jag finns och för de åsikter jag tror så starkt på, skylla det på att jag är yngst och rättvisa är har oftast en kompling med det.

Men nä, med närmare eftertanke så fan heller!

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag fick bäst i klassen på nk provet, och dadam - utan att fuska som större delar av oss gjorde.
Inget gör mig så arg som fusk, gah! Det vänder sig lite i magen på mig när folk kan glida in på en räkmacka sådär utan att behöva anstränga sig.

Jag blir så pinsamt arg, svårt att förklara varför - ingen anar mer än jag själv hur nära det var att jag och min ilska ställde oss upp helt utan vidare, och sa rakt ut - högt och tydligt inför halva Led 2b till vår nklärare att nästan alla fuskat på provet.

Jepp, jag hade blivit en såndär tjallare som alla hade hatat resten av skoltiden-. Men och? Varför ska jag inte stå för mina åsikter?

En del kanske tycker att jag förstorar upp det här - men egentligen, alla har väl blivit irriterad någon gång när nån fuskat i ett spel eller en sport.
Man gör bara inte så, oskrivnalagar heter det! Även fast det kanske räddar ens eget skin är så det inte schysst mot någon - främst inte mot sig själv.

niten

Här om dagen när jag tränade hade jag min snygg tröja på mig, grymt snygg den är. Sjukt snygg
Ovanligt många kollade på den, inte konstigt så snygg tröja som jag har.,
Jag kunde nästan höra hur de tänkte "gud vilken snygg tröja den där tjejen har"

när jag kom hem så upptäckte jag att jag haft den ut och in.

Att strukturera tiden när du pluggar - av Liina, Ida, Carro& Malin

Alla sitter med näsorna i böckerna när min alarm ringer - "nu blandar vi dipp!"
Efter ytterligare 30 min ringer alarmet på liinas mobil - "nu är det chips!"

2 december - någon?

Sitter här en söndag och lyssnar på Kanye West (herregud?), vafan händer med mig?
n- n- now th- that don't kill me
can only make me stronger.

yäyä, drygsöndag

Igår addade en kille mig på msn, som visningsbild hade han en däck
med en grönfälj, han hade hittat mig på lunar(!) och hade ett otroligt töntigt nick bestående
av flera smilisar och diverse figurer.
Innan han hann skriva "hej" hade jag dömt ut honom helt.

Idag, söndag morgon.
Mamma gick runt med morgonrock och en dammvippa i handen och sopade ner dammet från
möblerna till golvet istället. där synns det inte lika tydligt.
Pappa i förd marinblått underställ försökte montera ihop min julstjärna. Han sög.
Jag var inte så mkt bättre själv utan var i full färd med att dammsuga rummet i min otroligt
töntiga rosa pjamas!

Självklart ringer det på dörren, pappas jobbarkompis med fru som brukar hälsa på oss sådär var
4:e söndag, ungefär
I förda skjorta, kjol och prydligt strykta byxor.
Mamma släppte dammvippan ursäktade sig och bytte om från morgonrock till byxor och
klänning
på två sekunder.
Pappa drog på sig jeans och skjorta över understället och jag drog på mig i paniken tights, linne
och en oversize t-shirt och såg ut som en hurtig aerobic instruktör från 80 -talet.

Som vanligt hade vi inget fika att bjuda på och pappa kokade kaffe under tiden mamma
lyckades
rota fram några torra degestive kex - De stannade sisådär 2 timmar och pratade,
innan de gick lämnade de några tidningar om Jehovas Vittnen (ja de är med där ja.),
Mamma tackade och låtsades vara jätteintresserad

"Ja vad bra, vi läser alltid de där!"



Hejhej, och tacktack farväl i hallen - så fort de gått slängde mamma tidningarna i soporna.

Jag fick vara hur ledsen jag ville utan att någon bad mig skärpa till mig.
mamma satt vid min fotända med mina fötter i famnen och pratade med mig tills det inte fanns mer att prata om och då pratade vi en stund till.
vi kom inte fram till nånting vettigt. mer än att jag borde göra nått jag tycker är roligt.
pärlor, jag ska börja trä pärlor.
men jag vet inte om jag tycker det är så speciellt roligt heller.

Jävla överskattad kaka

"Bakade med smör" -Jaha men så bra att det är bakade med smör och inte med grisfett! Sen är det säkert inte riktigt smör heller utan nått som man framställt med hjälp av plast för att det ska få längre hållbarhet.

"5 olika former, välj din favorit" - Nej men gud vad spännande, smakar granen annorlunda än grisen för att den har en annan form? Det är ju fortfarande samma deg i grunden!

Vi finner inga ursäkter längre

kanske 0.5% seriöst och 100% improvisation, får man skylla på det?

matcha väggen, matcha pälsen

Jag steg upp en såndär lagom tid, inte för tidigt och inte för sent.
Fastnade aldrig framför datorn utan la istället tid på att äta frukost och läsa tidningen, ta på mig jeans och kleta mascara på ögonfransarna- den här gången blev det inte för mkt, inte för lite och inte för klumpigt!

20 min senare nitade jag mobilen i väggen ihopp om att den skulle gå sönder, det gjorde den inte.
Sen slet jag av mig jeansen och drog på mig långkalsonger & tvättade bort varenda spår av mascaran, fast besluten om att inte lämna lägenheten idag!

Jag vill spy på alla människor

Mamma ville att pappa skulle se en otrooooligt intressant dokumentär om Kommunismen med henne, han skyllde på att han var tvungen att diska men egentligen kollade han på fotboll på kökstv:n i smyg. (haha)

I början av veckan blev mamma attackerad med ett skohorn av en arg tant som inte ville bli omplacerad! (haha)

Jag råkade sprätta iväg mitt busskort på bussen så det hamnade två säten bakom mig (eller framför eftersom jag satt på ett bakvänt säte), en stackars kille fick snällt vika sig dubbelt och plocka upp det åt mig! (haha)


Det här är "3 galet ointressanta händelser i Malins liv", Jag heter Malin - tack och godkväll

Högst upp på hyllan ligger den. Jävla burk.
ibland känns det som att den skrattar åt mig, den ligger där och hånflinar förnöjt!

Just nu är det jag som vill få ner den och det är bara jag som är medveten om dess innehåll.
Den här gången räcker det inte med en stol att stå på och det räcker inte att jag gör mig så lång så att det känns som att varenda led i kroppen ska gå av när jag sträcker mig millimetrar längre än vad jag egentligen klarar av.
Trotts att jag använder all min list och alla mina färdigheter så ligger den förbannade jävla burken ännu kvar där. Samtidigt är den enklaste vägen att ställa två stolar på varandra utesluten.
Tänk om den övre stolen skulle vicka till, skulle jag falla då? Eller skulle jag lyckas hålla balansen?
Det är fan inte värt att trilla. Dessutom är jag höjdrädd, och tråkig.
Snart kommer förmodligen någon annan och roffar åt sig burken. Antigen är den människan längre än mig, eller så vågade den stapla två stolar på varandra. Oavsett vilket så är det beundransvärt att lyckas nå den.
Men än så länge är det min jävla burk!

Igår såg jag och mamma på uppdrag granskning. Jag vet egentligen inte varför, det bara blev så när vi zappade mellan kanalerna.
För ovanlighetens skull sprang vi inte iväg och kokade te, hängde tvätt eller läste tidningar samtidigt. Den här gången satt vi som fastklistrade i soffan respektive fåtöljen och spärrade upp ögonen för att inte blinka och för att inte missa en tusendels sekund.

Vi fick följa Simone 21 år två första dygn efter muck.
En kvinna vars började med droger vid 13 års ålder och suttit 4 mån i en kvinnoanstalt för narkotiskabrott.
Man fick följa hennes väg tillbaka till livet. Med hjälp av KRIS så fick hon ett rum i ett drogfritt kollektiv, hennes stödperson (en kvinna som hela hon utstrålar livsglädje!) ställer upp i vårt och torrt och tänker på allt som jag inte ens visste att man kunde tänka på.
t.o.m pojkvännen tänker att sluta med droger för hennes skull och har sökt hjälp för sitt missbruk. I slutscenen har hon precis varit och klippt samt färgat håret och sitter i en soffa och skrattar med de andra inneboende i kollektivet. Hon ler med hela ansiktet när hon säger att

"Jag har aldrig varit så motiverad för nånting som jag är nu, jag vill leva livet nu. Droger är något som jag lämnat bakom mig"

Båda jag och mamma är överens om att det verkligen var en "feel good" dokumentär och sitter och flinar fånigt. Vafan det finns ju hopp för världen trotts allt, ungefär så kändes det.
Lyckan håller i sig ändå tills eftertexterna börjar rulla.

"30 timmar efter den sista scenen spelades in tog Simone heroin

på sitt rum och kastades ut ur kollektivet.
Sen tog hon en överdos"

det här är egentligen elakt. men jag tål verkligen inte "hej-jag-försöker-glänsa-men-är kass, killen" på musiken.

Innan lektionen riktigt kommit igång brukar folk försöka bräcka varandra med diverse melodier och gitarrkomp
Det har ändå lyckats hållas på en smakfull nivå, ingen spelar för högt eller för mkt. Bara lite sådär lagom så man märker att de är asbra utan att de behöver överdriva.
Fast egentligen spelar det inte så stor roll hur bra man är, så längre man inte tror att man är nått. Alla får vara med i den osynliga tävlingen så länge man följer dess oskrivna regler.

Sen har vi han som inte fattat grejjen än, killen som sitter och dampar lös på de översta strängarna och spelar kvintakord.
Det är mkt simpelt, en schimpans hade kunnat lära sig spela det och det är inte så jävla coolt som han försöker få det att framstå. Ännu mera ocoolt är det att han lyckas få nått så simpelt att låta förjävligt.

förlåt grabben du är säkert duktig på gitarr när du inte försöker slå sönder strängarna, det här var rätt taskigt av mig - men det är inte coolt att tro att man är nått man inte är.

Jag sitter på sängen under tiden som hon river ut innehållet i min garderob som jag så omsorgsfullt vikt. Ivrig provar hon olika tröjor till de nya byxorna. Jag granskar henne noga och kommer med förslag och råd.
Efter en stund och x-antal provade tröjor kommer hon fram till att hon vill ha just den som jag har på mig.
Utan tvekan kränger jag av mig min lindrigt svettiga tröja och slänger över den till henne.
Ur väskan drar hon sen upp antalet kläder och sjalar hon lånat av mig för x antal dagar sen utan att fråga.

Lika naturligt som det infaller sig att byta underkläder varje dag så blir det jag som får göra salladen till middagen och plocka undan från köksbordet. Det är jag som sitter på armstödet och räcker dig fjärrkontrollen även fast båda är lika långt bort ifrån den

Även fast denna kvinna stökar ner min garderob, snor mina kläder osv så är det inget jag störs av, tvärtom så blir jag stolt att hon VILL låna mina kläder och att hon känner så pass mycket tilllit till mig så att jag FÅR göra sallad.
Jag tror aldrig jag kommer att vänja mig vid att vara ensambarn. Jag trivs inte ensam, ibland har jag lust att ställa mig på ett bord och skrika bara för att det inte ska vara så tyst.
Det är barnsligt hur lycklig jag blir när du är hemma hos oss när jag kommer hem från skolan. Jag förvandlas till en efterhängensen hundvalp, jag vill äta mellanmål med dig, se på tv med dig, läsa tidningen med dig!

Du är tjejen som lärde mig att blåsa tuggummi bubblor utan att de fastar i håret, uttala "banan" och hur man slapp äta upp ifall det var äcklig mat.
Det var även du som lärde mig de vart de bästa gömställen fanns när de var kurragömma och att visa "fuck you".

Du har aldrig varit någon konkurrent även fast vi i flera år tävlat om vem som hinner först till bilen.
I vått och torrt, syrran!
<3

"pling-pling-pliiiiiing"

Jag sitter i en fåtölj och läser en tidning, mamma stökar på i köket.

-Nejmen, sms! Var det din eller min mobil, Malin?
- Det var din.

Svarar jag lugnt och fortsätter att läsa koncentrerat i min tidning

"pling-pling-pliiiiiing"

- Nejmen! Är det du eller jag?
- Det är din!

Svarar jag lika lugnt igen men börjar nu känna en viss irritation komma smygande

"pling-pling-pliiiiiing"

Jag håller fast lite hårdare i tidningen och biter ihop tänderna så käkarna svider.

- Är det din eller...
- MEN ANTAGLIGEN ÄR DET DIN EFTERSOM JAG HAR EN HELT ANNAT SMS SIGNAL!!

sådärja.
Jag är egentligen en mycket snäll flicka, men just då sved det en aning att min mor som inte förstått sig på t9 funktionen än får fler sms än mig.

Åke? HEJ ÅKE!

Min mobil vägrar låta sig ringas med så fort jag anlänt, nooo!
Till min lycka så finner jag Liina på diva efter 5 min letande
Vi strosar runt och går denna runda man gått så många gånger förrut!
Båda behöver alldeles för mkt nya saker men ingen av oss har ekonomin just nu som krävs.
Jag ser en halsduk på carlings som fångar min uppmärksamhet, precis när vi kommit ut ur affären vänder jag om och köper den.

"Får jag känna lite på den där röda halsduken?"

efter en lunch på sub

"Vad vill du ha och dricka?
-Vad som helst utom cola!
-En cola tack!"

så hittar jag en tröja som skriker köp mig, och jag lyder. Bara för att det är den första tröjan på jag vet inte hur länge som inte är i alldeles för många storlekar för stor!
Jag ser det som en invenstering, ett steg i rätt riktning!

Vi far på äventyr på storheden och köper billigt godis, jag köpte 4 hg och Liina typ 7! Åker hem till mig och slänger oss i soffan vi hittar en bortglömd film som mamma fått med nångång när hon köpt en tidning (tomten är far till alla barnen).
Vi skrattar så vi gråter vissa stunder, de andra stunderna blir vi irriterade över hur dåligt barnen behandlas, låt oss skylla analyserandet på Ios kurserna!

efter halva filmen inser vi att vi behöver chips för att överleva dagen, vi tar oss en promenad till dollarstore. Såklart, såklart så är gångtunneln avstängd, nästa gångtunnel är to far away för att man ska orka gå dit.
Vi sätter oss på en buss hållsplats och surar, över den hysteriska bodenvägen kan vi se dollarstore! Det är så nära, men vi kan ändå inte nå det.
Plötsligt upphör rusningstrafiken, spring!

Vi springer över och innan vi vet ordet av så är vi på andra sidan! det är nästan så man får nästan lust att dansa en seger dans runt ett träd! lyckan håller i sig tills vi inser att dollarstore inte har några chips. --
Jag ringer mamma, som jag alltid gör när det uppstår problem och det känns ganska korkat att vi riskerade livet för något som inte existerade!

och som slut knorr på det hela: Bygger man om is hotellet varje år?

Jag tycker om att åka buss till Boden.
Gott om tid för att burra ner hakan i halsduken, krypa ihop i sätet och stirra ut genom fönstret. Jag tycker om att studera de andra resenärerna, idag satt jag framför ett äldre par med likadana jackor och likadana käppar
De har säkert likadana löständer som de sätter i likadana glas vatten varje kväll, tänkte jag.

"Kom nu älskling, det är dags för att sätta tänderna i vatt'ne!"

precis när det börjar krypa så där hiskligt i benen och rastlösheten börjar ta vid, samt när man lyssnat igenom alla bra låtar i i-poden så är jag framme.
jag börjar först på 10 min och dörren är låst, tiden fördriver jag på coop och köper en chokladkaka för 12 kr som jag egentligen inte tycker om. Ganska dumt, men äsch det är ändå mammas pengar.
Framför mig i kön är en kvinna som köper en grillad kyckling, en liter mjölk och två flaskor yes diskmedel för 67,50:-, kombon är så rolig att jag måste dra på mun!

Inne i butiken råder det kaos, jag snubblar in över en hög med lådor som väntar på att bli uppackade.
Jag tar bl.a betalt för en otroligt ful jordnötsskål som är på halva priset men gör ett hej dundrande snyggt paket!
Tiden flyger iväg och innan jag hinner blinka är klockan ett.
Till lunch dukar de med en rosa tallrik till mig och jag blir nästan rörd.

Eftersom jag är minst, men ack så osmidig var det jag som fick äran att krypa in i skyltfönstrerna, vika mig dubbel, hålla balansen med ena handen och placera ut saker med den andra. Så idag har hela stan fått ta del av mina otroliga akrobatiska färdigheter.

Sen står jag och väntar på bussen som ska komma om alldeles för länge eftersom de alltid skickar ut mig på tok för tidigt pg.a av rädsla att jag ska missa sen. Mitt busskort är helt fucked up, jag och busschauffören blir irriterade på varandra, onödigt - det var ju ingens fel egentligen.
Mamma kommer och hämtar mig på loet och fixar mitt busskort. Fascinerande hur lätt det är för vuxna att ordna sånt.
Jag halvsover i bilen påväg hem och fortsätter sen halvsova framför desperate housewives när jag sen plötsligt inser faktum - Vart fan har Bree tagit vägen?

aw jag ska få jobba i boden under höstlovet.
att få betalt för att glänsa med sina kunskaper om Eva Solo, Rörstrand och diverse andra märken.
samt att få hänga med världensbästa damer.
tack det gillar vi!

Läkartid.

Jag och mamma satt och väntade i varsin rosa fåtölj i gustavianskstil.
mellan oss hade vi ett bord med en vas och en otroligt fånig virkad duk.
där sitter jag, med ett ont knä som jag definitivt inte kommer dö av (om det nu inte skulle vara en elakartad tumör) undertiden som tusentals dör av aids varje dag.

Magnus, frågar likadana frågor som alla andra läkare jag träffat.
Jag skruvar på mig och det känns som att allt jag säger är svar på 1 miljoners frågorna i någon löjlig frågesport.
han utspelar inga som helst känslor, "hm": ar lite efter mina svar och antecknar noga.
Vilket gör det omöjligt att tolka ifall det är bra eller dåligt.

Plötsligt känner jag mig otroligt jobbig och onödig. Han hade kunnat lägga sin tid på någon i värre tillstånd än mig. samtidigt som jag vill skrika att det för förbaskat ont och att han få det att sluta göra ont.

Men det gör jag inte, jag fortsätter att nästan ursäkta mig för att jag tar upp hans tid.
Det är något fel på brosket mellan knäskål och lårben och jag får en remiss till en sjukgymnast.
och det känns som att det är rätt åt mig, jag och min likgiltighet som ständigt gör sig påmind

Vi har nått som andra saknar

Idag har mamma sytt fast en sidenband i min gröna kofta istället för det stickade klumpiga.
det är väl det mest spännande som hänt i mitt liv på 35 år.

dradradradra!

Igår fick vi vänta på bussen i 25 min för att jag råkat kolla fel på tiderna. Jag fick en chans till och fick kolla upp när bussen gick hem igen.

M: AAH! NU GÅR DEN OM 3 MIN!

När vi stressat sönder för att hinna så kom vi dit 7 min innan bussen skulle gå!

"Det där var sista gången Malin fick ansvaret att kolla bussarna!"

För att livet skulle kännas lite lättare när vi skulle gå igenom skogen utan gatlycktor för att komma till Julia bestämde vi oss för att sjunga en sång. Roxette.
fick faktiskt skogen att kännas mer hemtrevlig trotts att man inte såg mer än 10 cm framför sig åt gången.

Efter första versen och halva refrängen fick ett skrik som skar igenom mörkret ca. 100 m bort alla att sätta orden i halsen och tvärtstanna.
någon/några vad på väg emot oss, fortfarande skrikandes!

mitt tornedalska arv gjorde sig påmint och jag bestämde mig för att det inte var någon ide att gripas av panik, eftersom det säkert inte var något att vara rädd för.

Ska precis dela med mig av mina tankar men hinner knappt öppna munnen förrens jag bara ser ser dammet efter mitt sällskap som stuckit iväg som åsnor med eld i baken!

De springer för livet och hoppar över stenar och rötter och efter kommer jag (jävligt frustrerad över att jag inte fick chans att vara hjälten i dramat och lugna ner alla) och vrålar:

"Lugna ner er, ööh. akta så ni inte snubblar, typ!"

Det finns vissa stunder jag skulle ge vad som helst för att få inspelat på film. Här är ett bra exempel.

Musiken hängde med resten av kvällen
Med youtube och letssingit placerade vi oss framför datorn.

F&J:"IIIII aaaaaiint gooot the tiiiimee..."
M: "I aint got the time and my daddy thinks I'm fine" (utan melodi)
F&J: ......?
F: Malin du suger! Tyst!

nej vi kommer nog aldrig ändra på oss. och tur är väl det!

du och jag, är vi ett undantag? - anyway så är carro ruggit bra!

pjamasbyxor,

"äh vi dricker lite till cola innan vi borstar tänderna"

,

"Safari har också hjälpt till"

och

"Vi måste köpa skinka på statoil!"

"crazy frog sis" - resultatet av sjukt bra humor (och lite för mkt fritid)

teorilektion idag.
filmen vi skulle se i slutet gick inte i gång, det tog en bra stund att komma på varför.
sen när han äntligen fick igång den frågade han om alla kunde stanna 9 min längre?

"Nej för helvete jag har inte 9 min! min buss går om 4 min och jag är trött och hungrig!"

sa jag såklart inte utan nickade instämmande med de andra och fick sen vänta 16 min på nästa buss.

När jag kom hem så möttes jag av ett tomt kylskåp, inte ens en bytta med kalla makaroner att värma.
men duktig som jag är bestämde mig för att göra en Afrikansk kycklinggryta. en riktig kulinarisk anrättning. (okej det är skitenkelt och jag är less på köttfärssås!)

hade hackat alla grönsaker och börjat fräsa dem i en gryta, samt satt riset på kokning. Då upptäcker jag vi inte har någon kyckling.
Står och väljer mellan två alternativ.
1. Att bli arg
2. Någon annat alternativ till det första, kom dock inte på vad.

Beslutade mig för att den nog skulle bli god som ett vegetarisktsalternativ också.



det blev den inte.

Ungkarlslivet.

med två lägenheter för mig själv en hel helg så kände jag mig som en pojke med guldbyxor! (bortsett från att jag är en tjej då!)

Frihet!
göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill!

Tanken.
Hade planerat att kliva upp hyfsat i tid och äta gröt och färskfrukt till frukost, motionera minst en gång om dagen och diska efter varje måltid!

Verkligheten.
Matintagen har bestått av Grekisksallad, pizza och tropiskjuice. (vafan trodde jag? Jag hatar ju gröt!)
När det blev för mkt disk på ena stället flyttade jag över till den andra på heltid!
Och det där med motionen. Räknas tv-shops tittande med fötterna uppflugna på soffbordet? - äsch jag gick faktiskt en promenad till Bergviken för att ta en buss till Liina!

Bastu med glada prickar som avslutades med pizza och 6 olika efterätter hemma hos mig.
Vi sammanfattar det som en grymt trevlig och mysig kväll :)
Liina&Carro stannade över, vi lyfte in en extra säng och låg där alla 3 på rad och fnissade åt saker som blir så sjukt roliga när man är trött (och höga på socker!) - kändes nästan lite som en film. En bra film!

bra dag idag.

nk som hade kunnat vara värre.
Maggan gav mig beröm idag, för allra första gången! Hon gillade min affisch (som jag dock hatar)
Jag kan nästan spela piano, Frank sa att jag spelade bra i takt med trummorna och jag blev pinsamt nöjd.

brabrabra, nästan lite för bra.

ticktack.

Beger mig hemåt och känner hur jag ofrivilligt börjar ticka som en bomb.
fan, bara ingen pratar med mig nu så är det ingen fara - är ju snart hemma!

ticktack, ticktack, hela tiden!
Men det är ju lugnt, nästan hemma nu!

Hemma!
Möts av lukten av mat och tickandet slutat, puh - Jag klarade det här, igen.
det är ju lugnt nu!

lyfter av locket från pannan och möts av något ljusrosa som det fortfarande fräser lite om, alltså alldeles nylagat.

ticktack.

I bakgrunden hör jag hur mamma säger att hon skyndat sig att göra klart maten tills jag skulle komma hem.
Men det är knappt att jag hör henne längre, det bubblar upp ända från tårna, det sprider sig till varenda milimeter i hela kroppen och jag biter ihop tänderna det hårdaste jag kan för att hålla tillbaka det.

tacktaa.. PANG!

M: NÄÄÄÄÄÄ! INTE FISK, VI ÅT FISK PÅ SKOLAN IDAG, SKITÄCKLIGT OCH JAG HATAR FISK. JÄVLA FISK BORDE INTE FÅ FINNAS!

"ibland får jag höra att mitt temperament i samband med blocksocker fall är värre än orkanen felix"

Mamma börjar nervöst gräva bland burkarna i kylen utan större framgång.
Istället försöker hon få mig på andra tankar.

L: Vill du ha tunnbröd Malin?
M: hm, är de det äckliga tunnbrödet?
L: ...?
M: Jaha, men då vill jag inte ha för det är äckligt!

Hur jag än anstränger mig kan jag inte berhärska mig, omöjligt!
allt snällt jag tänker säga omvandlas till "fan, cp & äckligt" så fort jag öppnar munnen.

20 min senare är allt som vanligt igen.
Jag lutar huvudet i händerna och pratar på om hur bra dagen varit, nk:n, datan och musiken
brabrabra.
fan vilken bra dag alltså!

jag tror att jag har bott lite för länge här!

jag vet att man måste vicka nyckeln fram och tillbaka 4 gånger innan man får upp porten och
att det ligger en snart antikgodispåse bakom elementet i entrén (ni vet en sån där som innehöll två klubbor som man doppade i surtpulver)
och när det är 5 trappsteg kvar till slutet av den andra trappan sitter det ett fastkletat tuggummi under räcket.

Jag kan också höra ifall det är mamma eller pappa som kommer hem eftersom jag lärt mig att känna igen deras steg.

nu låter det som jag har ett extremt roligt liv.
"Vad gör du om dagarna då Malin?"

"letar efter gamla tuggummin och tränar på att känna igen folks steg i trappor"

lite spännande är det faktiskt!


något som också håller i sig är det ständig pågående värmekriget,


på höger sida har vi en lugn och sansad man från Tornedalen som "passar" kaffevattnet varje morgon

och på vänster sida en hysterisk, impulsiv kvinna uppvuxen i Skåne som älskar att göra femtioelva saker samtidigt!

beroende på vem som är hemma är det antigen iskallt eller olidligt varmt!
är båda hemma så lurpassar de på varandra och när de tror att den andra inte ser så reglerar de värmen!
men snabbt som ögat är nästa där och reglerar tillbaka!

mamma passar alltid på att sova med balkongdörren öppen när pappa jobbar eftermiddag, samt att öppna alla fönster på vädring så det typ är snö i sängen när man ska sova.

han svarar med att bära ylleunderställ fram till midssommar och att sova med dubblatäcken!

tillsist så fick jag en genialisk ide och la framförslaget att man kan ha elementen på trean, mitt emellan - lagom helt enkelt
varken kallt eller varmt bara lagom!

de tittade på mig, sen på varandra - sen slutligen på mig igen och jag förstog att de tyckte det var en oerhört korkad ide.
här existerar inget lagom, det är kallt eller varmt som gäller!

välkommen hem till tuna 99!
lägenheten som en gång om året förvandlas till ett riktigt tunaghetto - samma datum som älgjakten infaller.

Jag steker lax, tittar på eurosport och läser en bok (samtidigt) när jag upptäcker att jag står med brödsmulor upp till fotknölarna!

inser sen att det måste vara något annat oidentifierat eftersom brödet tog slut för en 5 dagar sen och ingen orkat göra nånting åt det!

slår en pling till mamma som finally tagit sig iväg och handla!

Malin: öh, ska vi äta ris till fisken eftersom vi ätit potatis och biff 4 dagar i rad nu?
Mamma: Ja, absolut det låter toppen, superbra!
(mkt stressad eftersom hon säkert passar på att ringa 100 viktiga samtal, men vill dock inte visa det och spelar överengagerad och lugn)

2 min senare ringer jag upp henne igen.

Malin: hur gör man ris?
Mamma: ....
Mamma: hmm, potatis är ju också gott?!

när hon kommer hem har hon lyckats glömma nästan hälften av varorna vi behövde!
vilket inte verkar oroa henne speciellt utan sätter händerna bakom ryggen och ler triumferande 0ch ber mig välja hand!
Det ligger en hopfällbar penna i varje hand, på den ena står det Malin och på den andra Johanna.

Jag muttrar lite över att hon glömde nektarinerna men hon är så förtjust över vilken fantastisk uppfinning det är med hopfällbara pennor att hon knappt hör mig!

"så kan man fälla hop den så här sen när man skrivit klart! HAHA!"

disken bara växer och soppåsarna samlar sig utanför dörren i en enorm hög.
Dammtussarna i hörnen växer och jag vet inte om vi tänkt att allt skulle försvinna av sig själv ju längre vi väntar?

"vi blundar när vi går förbi det så syns det inte!"

Vi är alldeles för lika och det spårar ur totalt när vi inte har någon som kan skapa lite balans.
(typ som protonerna behöver neutronerna)
Vi är så förvirrade att vi sätter smöret i skafferiet och fjärrkontrollen bland tandborstarna.
Samt glömmer mobiltelefoner ovanpå skåpen!

Pappa!
Kom hem och sitt vid köksbordet och ät apelsiner samtidigt som du tittar på tv, dra dina dåliga skämt och passa kaffevattnet!

och jag saknar dig faktiskt lite!

nu blir det så här igen, det kommer ett muntert inlägg snart men först så ska jag säga hejdå till en nära vän.

en nära vän som jag förmodligen aldrig kommer se mer igen, vi släpper all kontakt för det är för komplicerat att hålla den kvar. Vi behöver den där länken du vet, den som inte finns kvar längre.

vi släpper det nu trotts att det svider,eller så är det bara för mig det svider?
jag hoppas iaf att du behåller tavlan jag gjorde till dig,

den som jag la ner så mkt tid på.

"Det är ändå ingen som tycker om dig för du är så besvärlig."

det börjar bli så kallt.
det blir sån uppståndelse varje gång någon byter ett ord med någon som man annars inte brukar prata med. Ingen säger nått man alla tänker samma sak.
allt rullar på likadant, likadant och likadant. Bara så ingen ska behöva undra så kan vi förtydliga det lite extra också. Men när det inte är likadant då?
vart hör jag hemma, vart fan tar jag vägen då?

det är så jävla kallt.

Idag innan skolan bytte jag kläder 5 gånger, skor 3 gånger och gjorde om hästsvansen 4 gånger.

Allt för att få till den där naturliga "hej jag har bara slängt på mig nånting samtidigt som jag satte upp håret i en toffs!" stilen

Med Julia på pakethållaren cyklar jag iväg.
Det är en skumpig färd och Julia drar sig inte för att beklaga sig varje gång jag råkar köra över en ojämnhet.

Jag ser en bekant och släpper ena handen på styret för att vinka hej. dumt.
Cykeln vinglar till och vi är farligt nära att göra en vurpa, båda skriker men börjar sen skratta lika hysteriskt när faran är över.

kommer fram till preem, hittar den ena filmen men inte den andra vi ska ha.
Tjejen i kassen säger att båda filmerna ska finnas inne, men hon hittar inte filmen till fodralet vi hittat - och vi hittar inte fodralet till filmen hon har i handen. - det löser sig tillslut!

kosan bär vidare mot kvantum.
som vanligt kan vi inte plocka godiset i samma påse, vi måste ha olika eftersom våra godissmaker är som natt och dag!

"Nej jag vill ha nånting som är mindre sött än vindruvor, som så går vi och kollar på kakorna!"

och visst är det omständigt, filmer som inte går att hitta, godis som ska plockas och för att inte tala om betalningen, som btw slutar med att Julia gör en uträkning på en A4 hur mkt alla ska betala alla.

men skulle det inte vara omständigt, ja då skulle nånting vara fel.

bäddar ner oss i mitt vardagsrum och Fia anländer, slår igång den första Bridget Jones filmen!
under en och en halvtimme så skriker vi av skratt, gömmer ansiktet i kuddarna under alla pinsamma ögonblick, svär över de otrogna pojkvännerna och ler fånigt till de lyckliga slutet!

så fort den är slut så slänger vi in tvåan och upprepar samma process!
När filmen tagit slut och godisskålarna är länsade så ligger vi på rad på varsin luftmadrass.

Julia har den bästa madrassen men det sämsta täcket!
Fia har den sämre madrassen men det bästa täcket!
Jag har också en sämre madrass men jag ligger i mitten, det är så rättvist som det kan bli!

"Vi campar i Malins vardagsrum!"

Vi flinar åt hur komiskt det måste se ut, och innan vi somnar med ett belåtet leende på läpparna utbrister Julia

"Visst känns det som att det är en själv som ska gifta sig med Mark Darcy!"

staden som försvann

vi tryckte in oss i bilen, allihopa
eller iaf de som fortfarande räknas.

ögonen kunde inte sluta rinna på hela dagen - jag skyllde det på gräspollen eller något likande.
ingen av oss är speciellt dumma, de förstog att det inte var gräspollen och jag förstog att det inte gick på det - jag har väl aldrig varit allergisk mot gräs, finns det ens något som heter gräspollen?
till min tacksamhet så spelade det med den här gången, sa att det skulle fixa allergitabletter och gav mig näsdukar.

vi kom fram - gick och åt lunch på ikea.
jag är den enda människan jag känner som varit på ikea två gånger, aldrig för att handla bara för att äta.

vi tog bilen från ikea parkeringen till sjukhemmet trotts att det bara är ett stenkast.
för i haparanda promenerar man inte längre, nu åker man bil.
den lilla allt -i-allo affären och konsum som alltid varit inneställena nr.1 står numer i skuggan av de stora betonghusen!
där kastar hysteriska barnfamiljer ner allt de kan hitta i vagnarna.
Det är storpack, 25% extra och det har aldrig varit så smaklöst.

den lilla godisaffären på hörnan med dess 10 sorter har ersatts av ett godispalats, storlek motsvarande en flygplats med 200 olika sorter. där går man vilse bland sött och surt med alldeles för mkt färgämnen när man letar efter en gammal hederlig chokladpralin.

det är inte längre stället dit man kommer för att känna lugnet och för att stå och hoppa fram och tillbaka över finska gränsen. (fast kanske är det bara jag som finner nöjet i det)
inte ens de gamla tanterna på parkbänkarna är kvar.

de har ersatts av småpojkar med nya cyklar, kepsar med platta skärmar och förstora skor.
nu sitter man inte längre på parkbänkarna, man tar stöd med ena foten på den samtidigt som man balanserar på sadeln.

ikea satte haparanda på kartan, samtidigt som hon förstörde dess charm.

jag har nu fått höra alldeles för många gånger på kort tid att jag borde göra nånting åt mitt temperament
inte att det är dåligt eller så, bara att det inte är likt mig att bli så lätt arg hela tiden.

jag är väl ingen argmänniska!

jag har ju alltid fått höra att jag är en sån jävla glad människa

"Malin, glad och positivtjej - har kreativa idéer och jobbar mkt självständigt"

okey, nu citerade jag min gamla syslöjdslärare. Men hon var inte den enda som hade nämnt "glad" i sitt omdöme till utvecklingssamtalen

glad,glad,glad,glad,glad...

det skrämmer mig lite om jag skulle förvandlas till en arg rättvisekämpande vegan som slår ner tanter i päls, vandaliserar scan bilar och eldar upp bh:ar på stan.

nej, jag vill inte vara arg - jag vill vara glad, för annars skulle jag inte vara jag. typ.


jag jobbar på det och har hittills bara blivit arg en gång den här veckan, och det var när mamma värmde min mat i mikron istället för i ugnen.
Jag skäms lite för att erkänna det, skyller det lite på blodsockerfall -. menja, sorgligt men sant.










btw så jag har ingenting emot veganer, dock tycker jag det spårar lite när de inte låter andra människor ha en annan åsikt (ex, tanter i päls)
.- jag tror inte på det.

"all respekt till dig mamma men din marmelad luktar så jävla äckligt!"

10.01 - vaknar av att telefonen ringer. Alldeles för tidigt.
cia frågar om vi ska ut på äventyr, jag är så nyvaken och förvirrad att jag knappt kan skilja på upp och ner.

10.05 - Jag har lovat att befinna mig hemma hos henne om 30 min, vet precis vad jag ska göra (frukost, klä på mig osv.) trotts det så gör jag allt annat jag kan komma på (bilddagbok, tv-shop osv.)

10.40 - Jag anländer 10 min sen, det gör inte så mkt för tjejen är inte heller klar.

10.46 - Vi dividerar länge om vi ska cykla eller gå, väger för och nackdelar med dem båda motvarandra.

10.50 - kommer fram till att vi ska cykla, dock måste jag hem och hämta min cykel först

10.54 - ska precis låsa upp cykeln när cia kommer på att hon är hungrig. Jag tycker om mig själv för mkt för att utsätta mig att gå på stan med henne när blodsockret är lågt.

11.05 - äntligen ska vi dra iväg när hon kommer på att hon glömt fylla på torrfoder till katterna.
Jag försöker lite försiktigt inflika att de dröjer mer än ett par timmar för dem att svälta ihjäl.

11.08 - Cia hade en helt annat uppfattning om saken, jag vaktar cyklarna under tiden.

11.11 - hah! otroligt, vi ska äntligen lyckas ta oss iväg! -

11.12 - Cia får för sig att svänga ut rakt framför mig, Jag är i egna tankar och hinner inte alls med. Vi kraschar rätt in i varandra och hamnar i en hög hysteriskt skrattande

samtidigt som en gemensam kompis cyklar förbi och frågar ifall det går bra för oss två - så funderar vi på om det är någon där uppe som verkligen inte vill att vi ska ta oss iväg.

4 orsaker till att bära solglasögon

1. Du kan titta hur mkt du vill på människor (så länge du inte vrider huvudet)
   
   
2. Man får inte insekter i ögonen när man cyklar jättefort.
   
   
3. Du kan blunda när du kommer till "oj, jag vet inte om jag ska hälsa - situationer" utan att någon ser
   
   
4. Trotts att dina ögon är söndergråtna/pollenknarkade eller har fått för lite sömn, så ser du sjukt sommar snygg ut!

vi går en stund på jorden

Jag ska citera en mkt klok man -

"När det klara och det enkla, får råda som det vill"

Jag ska sluta klandra mig själv för allting som går fel, det är inte bara mitt fel - sluta grubbla över lösningar, det är inte bara mitt ansvar - sluta bära allt det tunga, även du ska bära din del

det annorlunda känns den här gången, vi står vid en korsning och vet ej om vi ska gå samma väg

Trotts allt så känner jag mig glad, rakt igenom! Det var längesen, betrakta mig inte nu som en emounge - För jag är oftast glad och jag har mkt att vara glad över. Bara jobbiga i-landsproblem som stör mig ibland, men det är slut med det nu. Här med så ska jag leva enkelt, uppskatta det som finns till hands och sluta sträva efter det som försvinner.

"Jag har evigheten runt omkring mig, varför tar jag inte för mig?"

Jag ska ta en genvägar runt likgiltigheten och ska börja lägga större uppskattning på allt som är bra, istället för tid åt det som är dåligt.
För just nu är allting bra, lr det beror ju på hur man definierar det - Jag definierar allt till bra, då blir det bra.
Jag ska sluta nu innan jag fastnar i mina egna ord i
dag åker jag till underbara Gbg med människor som jag tycker oerhört mkt om, vädret där nere är tydligen sämst. Men det spelar inte så storroll så länge jag är med er <3

vi går en stund på jorden, vill du gå med mig eller inte? -

fysjutton vad jag är dålig på att skriva blogg!
Det finns så mkt jag vill skriva, men tar mig aldrig tid att göra det =/

Jag slår hemnumret till Fia

F : Hej!
M: Hej!, Vad har du för dig?
F: Jag åker båt!



Jag undrar en kort stund om min vän tillbringat för mkt tid i solen och nu har börjat hallucinera och funderar på om jag ska fara över till henne innan hon börjar se rosa elefanter med gröna fötter (för det vill jag för allt i världen inte missa)

F: Vi har vidarekopplat telefonen
M: Haha, jag undrade just ;p


fan, det hade varit galet roligt med hallucinationer

Det var riktigt fint väder idag, Jag och pappa låg på varsin filt och solade på stranden - Efter en stund dyker även Cia&Juha upp de meddelar att mamma sitter på balkongen och lyssnar på ett sommar program om Ulf Lundell och vägrar gå ut innan det är slut ^^ som sagt - riktigt fint väder! - Solen steker och just när det nästan håller på att bli för varmt så kommer en vindpust som svalkar, vi är nästan ensamma på stranden - de som tagit sig dit ligger helt utslagna på sina filtar, man ser verkligen hur törstiga de är efter sol nu när det varit dåligt med den på sista tiden. Cia bläddrar i Ica Kuriren och läser upp diverse citat och skämt som bara hon tycker är roliga, annars är det så lugnt och harmoniskt som det kunde bli.

Det känns nästan som att vi är med i en hajfilm, och att vi nu befinner oss i den scenen som är precis före när hajen ska komma uppflygande på land, och ingen anar något - Plötsligt väcks jag upp ifrån mina dagdrömmar & jag känner hur en flod av iskallt vatten landar på min mage! Den harmoniska stämningen är bara ett minne blott när jag brister ut i ett illvrål!
Pappa sitter med vattenflaskan i handen och ser jobbigt nöjd ut, Jag slänger mig efter Cias flaska för att kunna hämnas men hon är snabbare och tillsammans hjälps de åt att dränka mig!

schysst.. pff :@

Jag sitter och låtsas vara sur insvept i en handduk när Cia kommer på iden om en cykeltur - Pappa tycker det passar bra eftersom då kan vi cykla till Niporna där han brukar fiska
Vi far iväg, Jag, Mamma, Cia&Juha klädda i lätta sommarkläder och tunna skor - Pappa ser ut som han ska iväg på en fjällexpedition i jeans och rutigflanell skjorta (alltid lika rädd för att frysa)

Vi anländer och ger oss ner för de stora sanddynorna, slår oss ner på en filt och äter vår medhavda picnic - bestående av en kaka av blockchoklad&ägg, haha det blir inte så mkt kvar när den måste vara mjölk&glutenfri.
Pappa har en ny lina på sitt kastspö som är rosa och han muttrar över att det ser "bögigt" ut (no comments)
sen vill han visa sina fiskeskills och predikar oavbrutet om vilka drag han använder och varför - Sen ska han visa ett "superkast" men linan hakar upp sig och draget far ut ca. 1 m från strandkanten - Vi som åskådare skrattar hysteriskt
Sen försöker han lära mamma att fiska, det tror jag inte att jag ens behöver beskriva ;)

Vi lämnar honom där och ger oss sen iväg mamma får en ide "Åh, vi cyklar åt andra hållet hem" - En resa som är på ungefär 2 mil
Vi cyklar och cyklar, Mamma är den enda som kan vägen och är skitnöjd över det - Hon cyklar först och fort går det, vi andra kommer efter trampande så det känns som att pedalerna ska gå av

Plötsligt tvärstannar Cia - vilket leder till att jag far in i henne - vilket leder till att Juha far in i mig! Domino, domino, domino!
Mamma älskar att hitta genvägar så vi cyklar över buskars, lingonris och tomter! (jaa det var faktiskt typ en tomt) - Utan att vi vet ordet av så är vi hemma igen, Vi skiljs åt och sen däckar jag och mamma i eftermiddagssolen i varsin solstol - Nu är det banne mig sommar

Det är typ som att lära sig cykla, fast lite mer avancerat har jag kommit fram till efter en stunds tänkande

Jag fick köra en runda på Hertsön idag, Coops parkering känns ganska långt borta nu - Trotts att det bara var drygt en vecka sen jag svansade runt där, runt runt runt och så runt igen.

Dagarna går extremt långsamt, man borde inte klaga men fyfan vad tråkigt det är när alla jobbar utom jag! Jag går och längtar till kvällen då det är dags för att ge sig iväg och köra ^^ - Ska beställa teoriböcker så jag kan nöta dem alla regniga dagar
Dessutom är det dåligt väder, jag bifogar en lista på hur mkt mer saker man skulle kunna göra ifall det var varmt och sol

• Cykla vart som helst utan att det känns meningslöst
  
  
• Sitta på en kulle med i-poden och måla med massa färg
  
  
• Ligga på stranden en hel dag och steka
  
  
• Dra till tunavallen med en fotboll
  
  
  
  osv, osv, osv (gudars vad jag gillar att upprepa saker) - Bara det blir sol blir livet så galet mkt roligare!
  

Fiskar'n, Håvar'n&Dödar'n

Lördagen den 16/6 hände något helt otroligt - Vi hade planerat att ta oss iväg klockan 09.00, och 09.00 satt vi i bilen - inte 20 min senare som det alltid brukar bli, plötsligt händer det!

Omkring 10 så kom vi fram till Älvsbyn, en aning förvirrade frågade vi efter vägen på en bensinmack - vi drog vidare och kom tillslut fram till Arvidsträsk, hade lite problem att hitta exakt vilket hus det var, tills vi såg Carro komma utflygande från en husvagn haha ^^


Vi laddade upp med kycklingsallad före tävlingen & fixade det sista med spöna och sen begav vi oss iväg, förväntasfulla och med blåa flytvästar åkte vi ut med racerbåten som gick hela 20 km/h

Vi var lag Ida, Carro&Malin, solen lyste och trotts skeptiska blickar från våra mkt äldre, och garanterat mer erfarna konkurrenter kunde det inte bli så mkt bättre ^^
Tillslut så sa det pang och Carro fick napp! - Jag kastade mig efter håven, Ida stod och höll tummarna för att den inte skulle släppa och Carro kämpade med fisken!
Hysteriskt skrikande och fnittrande över vår fångst kunde vi beskåda att det var en stor gädda hon fått på kroken - Ida slog ihjäl den med åran och vi hoppade upp och ner tills båten började gunga aningen för farligt

Vi åkte in mot land för att be någon om hjälp att ta lös draget, det satt alldeles för hårt fast!
Sen blev det inte så mkt mer napp än bottennapp, men roligt vare - ja herregud ^^
Kvällen

Myspys i husvagnen med kortspel och daim helt utmattade efter dagens fiske - Vi vann inget pris men var bäst iaf!
Efter middag var det fest på byagår'n - Folk i övre medelåldern som dansade disco och bugg - sjukt underhållande xD

Vi frös och gick tillbaka, spelade mera kort och åt mera daim - Fick besök som också ville vara med och spela kort - drog ut igen på promenad
Sen blev det fel, men det får bli fel ibland för det ordnade sig sen - Jag orkade inte leta rätt på ett påslakan när det var dags för att sova - vågade inte sova med bara täcket eftersom jag är expert på att dreggla när jag sover. När jag vaknade hade Carro brett sitt täcke över mig, typ det gulligaste någon gjort för mig ever!


ey, låt oss sammanfatta som en galet rolig helg : )

En beskrivning av mina betyg av min lärare Eva Nordqvist

" Malin du är en väldigt kreativtjej, och det är sådna som du som brukar ha det väldigt svårt att få visa sina färdigheter i skolans väldigt fyrkantiga miljö. Jag tror att det kommer gå bättre för dig i framtiden när du kan välja att andvända din kreativitet inom något yrke"


haha, fy fan vad jag är dålig!

sommarlov

Ett år sedan vi grät på skolavslutningen, eller jag&Julia grät. Hade jag vetat vad som kommit i framtiden hade jag nog inte gråtit lika mkt.

Visst saknar jag 9b - men enligt Vygotskijs teori som jag tror så starkt på så måste människan ibland byta miljö för att utvecklas - Det har inte riktigt gått upp för mig att det är sommarlov nu, det känns som att livet är en karusell som går lite för fort just nu -

Kan någon snälla sakta ner farten?

Det känns som den här sommaren kommer bli jobbigt varm och förjävligt tråkig.

"En inblick i familjen Ylikangas kök"

18.57 - Jag och Pappa sitter och solar på balkongen, vi sitter och pratar fast det är bara jag som pratar, . Han är fåordig och väljer att helst lyssna istället, inget säger han då i onödan, varför blev inte jag så?

18.59 - Mamma kommer utrusande som en våg på lugnt vatten, hon frågar ifall någon av oss tänkt hjälpa till i köket?
Pappa tycker att jag ska gå, och jag tycker att han ska gå, det slutar med att båda går

19.01 - Vi bråkar om hur kycklingen ska tinas i mirkon, jag&mamma säger lågeffekt - pappa tvärtemot - Det blir en hårdkamp, jag sänker effekten, sekunden efter är pappa där och höjer! Det slutar med att jag och mamma får som vi vill!

19.04 - Jag skär tomater men kniven är så slö så den knappt skulle kunna skära igenom smör, Ett vredesutbrott orsaker osäkerhet i köket och mamma skyndar sig att ge mig en ny kniv

19.05 - Pappa får inte upp burken med kokosmjölk med mammas nya "Ultra open +"från Tupperware, mamma blir irriterad på honom eftersom hon tycker den är så bra och modern. Det slutar med att hon inte heller får upp burken och att vi lånar grannens gamla hederliga rostiga öppnare.

19.07 - Kycklingen visar sig inte ha tinat ett dugg på den lågaeffekten, Pappa utbrister triumferade att vi hade fel, fel, fel! Jag och mamma blir less och han får fortsätta ensam i köket!

"Jag och Fia ligger på hennes studsmatta och solar"

Fia: Det här är den bästa tiden att sola på dagen! Det är nu det är minst risk att man får hundcancer!










Den här människans uttalanden förgyller min vardag 3>

Hm, Jag äter mest de blå. Men ibland när man vänjer sig för mycket med smaken brukar jag äta en gul, då blir det liksom godare att äta en blå sen.










Jag älskar min humor, men det är jag nog ensam om ^^

idag drack jag 7 dagar gammal mjölk

Jag är på apu i 3b - Jag hade förberett mig för mitt livsskräck upplevelse! Men det är trotts allt inte så hemskt, första veckan har gått och den har varit riktigt bra : )
Jag hjälper till med matten som är så otrooligt svår ibland tro mig ibland är 5*3 pest och pina!
Jag har hållt i en lektion om återvinning som handlade om allt annat än återvinning! Fråga inte hur barn lyckas få ämnet glasflaskor att sluta på Amandas morfar på Gotland!

Det är ett jäkla gorm i matsalen varje dag var jag ska sitta, "sitt här!" , "Nej här!" Wohoo de tycker om mig! Något som jag aldrig trodde att jag skulle avslöja offeciellt är att jag ser på "Super Nanny" varje dag när jag kommer hem i hopp om att jag kanske ska förstå bättre hur jag ska hankas med dem

Men sanningen är dock att de varken ligger på marken och skriker, slår mig eller vägrar lyssna på vad jag säger - Jag har dragit slutsattsen att jag kommer nog inte behöva införa "skäms - mattor" i klassrummet
och att min pedagogiska sida är inte så katastrofal som jag trott - men ibland glömmer jag bort lite att vara en mogen förebild när vi spelar "king" på rasterna och tävlingsinstinkerna kommer fram!

Vi avslutar det hela med en charmig grejj jag läste i en killes mattebok - de hade i uppgift att göra en egen matteuppgift :

Kalle köper 500 bullar till han och hans hund, de delar bullarna lika -. Hur många får de var?

maah, jag har inte ätit på snart 2 dagar - för er som känner mig och mina blodsockerfall behöver jag väl knappt nämna att mitt humör är på topp!
Igår mådde jag mindre bra. Mamma tippade på åk sjuka men efter att ha sett mig legat i sängen hela dan med en hink brevid mig och knappt orkat röra mig och sen hittat mig avsvimmad i hallen mitt i natten ändrade hon dock uppfattning, and so did I.,

Idag är det bättre men det blev ingen första apudag för mig, istället ligger jag hemma och fördriver tid genom dator och "Våra bästa år"

story of the impossible

Jag har varit med Fia en massa, massa! Vi har tagit ofrivilligt porriga bilder i dåligt ljus, skrattat åt dåliga skämt som egentligen inte är roliga och kollat på fotboll, när ena matchen var slut stressade vi vidare för att hinna se den andra.

Den människan är så bra, rakt igenom!

Linnea frågade på msn ifall jag ville komma dit och hänga med henne och Sara. Gosh, de är bra - vi har knappt träffats på flera månader, men trotts det är allting som vanligt, Linnea säger "byxa" istället för "byxor" och Sara har alltid något fuffens för sig.

Det blir aldrig stelt eller pinsamt samtidigt som våra samtal inte heller blir ytliga. Jag skulle kalla det att vi umgås utan krav, de finns alltid där även fast man inte alltid märker det så konkret.

liksom..

Jag har varit omgiven av människor hela dan, varför känner jag mig ändå så jävla ensam?

livet bland kaffebönor och kinamat

I natt bodde jag i en kaffébar!

Man var tvungen att hoppa över disken där det alltid stod samma sura Italienska Barristo och stirrade surt på mig eftersom jag drog så mkt uppmärksamhet till mig när jag bland en massa kaffekoppar slungade mig över till andra sidan bardisken.
Hur som helst gjorde det mig inget eftersom mamma var hans chef, när man kommit på andra sidan så gick man ner för en trappa och där låg mitt rum!

I sexan satt vi alltid i biblioteket och slog upp allas drömmar i "Drömboken" för att se vad de betydde! Nu hade jag velat ha den, mamma gissade på kaffeabstinens (jag tror att hon missat den lilla detaljen att jag inte dricker kaffe?)
Det här med drömmar alltså, jag slutar aldrig förvånas säger jag ju bara!

Senare idag när jag just börjat släppa min kaffefunderingar skulle vi ut och äta med klassen, det var ett himla liv här hemma när jag skulle göra mig i ordning! Varför lyckas det alltid bli så stressigt?

Mamma och jag vände upp och ner på hela garderoben för att hitta passande accesoarer till klänningen jag lånat av Fia.
Mina ögon lär också må bra imorgon, mest troligt har jag ingen hud kvar på vänster ögonlock, bra malin!

Middagen var helt ok, Jag som hatar kinamat fick ännu mer bekräftning på att jag verkligen gör det, Det var inte så sjukt lockande att äta min gråa, oljiga sörja när Liina sitter bredvid med en pizza som luktar banan och jättegott!
Efteråt fick jag och Petra skjuts hem med Ellinor, vi stannade på kvantum för hon skulle handla frukost - sen råkade jag skrämma livet ur henne och hon tvärtstannar bilen så alla rycker till eftersom jag fått syn på en galet snygg kille i bilen brevid, det blev en miss i kommunikationen - men det var galet roligt!


Nu har jag i princip sommarlov, det känns inte bra - bara konstigt.

Du gör mig så sjukt ledsen, bryr du dig ens om det?

För första gången den här veckan for jag och tränade, shame on me!

Jag skyller på

1. Tidsbrist
2. Dåligt väder
3. Depp, och 100 andra dåliga ursäkter jag lyckats komma på!

Men imorsse tog jag mig iväg och kände mig galet bra, sen träffade jag på min bodybuilder till syster och kände mig mindre bra ett tag.
Men den känslan försvann ganska snabbt när jag började springa på rullbandet,
Jag sprang tills jag hade blodsmak i munnen (detta kan ju dock mkt väl berott på att jag råkade smälla till mig själv med vattenflaskan, ganska hårt också!) Men det kändes ifall på första gången på länge som att min kondition inte var så hemskt dålig!

Men efter jag och Lars sprungit som tokar de ca. 40 för att hinna med 8:an och det tog 5 min för mig innan jag hämtat andan har jag dock ändrat uppfattning!


Snart kommer Carro&Ida :D , vi ska se Talang 2007 och sen kanske fara till Julia ;p

Regnet ritar sina obetydliga streck på fönstret, utanför blåser det
- skitväder!

Måndag igen, någon gång ska jag räkna ut hur många måndagar jag levt, typ.
Idag var jag hos tandläkaren hon pratade om allt mellan himmel&jord samtidigt täppte hon igen hela min mun med pappersbitar, diverse slangar och beordrade mig att gapa det största jag kunde, sen verkade hon förvänta sig att jag skulle svara på det hon sa :s


Idag ringde Fia, det händer ungefär lika ofta som man ser en förlamad man gå på vattnet - but I like u anyway ;)

Hennes nyförälskade lillebror deltog i samtalet ca. 10 gånger "Lägg på nångång då, jag behöver ringa!" under tiden som jag och Fia satt och kollade på tröjor på threadless.com, "Jag är vid en snygg brun tröja nu med älgar" - "Okeej, men det är inte älgar Fia - det är utomjordingar"



Nu ska jag plugga matte inför nationella :S

Kontrasternas land

Jag har varit i trevligare länder, länder som inte mindre slitna, länder där klyftorna mellan fattiga och rika inte är lika stora och länder med betydligt fler sevärdheter. Men jag har aldrig varit i ett land där man märkt av den gamla kommunismtiden så mkt som här, slå mig inte nu men jag tror att det på många punkter hade varit bättre ifall kommunismen hade varit kvar.

"Terrorister har inte rosa saxar!"

Samtidigt som vi bedrövat oss över hur människorna måste slita som djur för att få sin ekonomi att gå ihop så hart vi ändå lyckats ha ganska trevligt, vi skrattat åt dåliga vitsar och klantiga misstag som "I want a sallad with nonthing!" (mamma försöker beställa in en sallad utan fetaost) och "Vill någon ha en tictac?" - "jatac"

Vi träffade en vakt på hotellet som pratade svenska och hade bott i Sverige i 7 år han ville presentera oss för det danska karatelaget som bodde på samma hotell som oss - de såg arga och galet less ut så vi tackade för erbjudandet men nejtack.

, sen fick vi också träffa hans kompis som numera bodde i Norge men var född och uppvuxen i Kyrkbyn. Världen är så liten så det nästan är skrattretande! Han berättade att medelinkomsten för en arbetare är ca. 13 000 slovakiska kr, dela det i tre så har ni det i svenska kr. Tänk er att en middag ute kostar ca. 1500 slovakiska kr, mer än en tiondel av deras lön så förstår ni att det kanske inte är så vanligt att medelklassen går ut och äter.

Jag har svårt att formulera mig mkt pg.a att jag inte vet riktigt hur jag ska beskriva denna resa och detta land, det känns iaf som att man fått uppleva landet på riktigt och inte bara den förfinade fasaden - en lärorikresa, jag är glad att jag bor i Luleå

"Jag ringer Julia"

Julia: Åhhej :) - Du har ju inte ringt på hela veckan =/
Malin: Nae, jag tänkte kolla ifall ni ringde mig om jag inte ringde er, det gjorde ni inte..

"Rutiner säger jag bara ;)"

Senare drog jag till fia och hade avskedskalas vi fastnade på msn och det spårade lite, en kille som vet om att Fia inte kan spanska skrev "Hola Guapo (hej snygg)" till henne, och fyndig som jag är så valde jag att glatt andvända mina spanska kunskaper och svara "Hola guapo (hej snygg)" - galet roligt eftersom han nog inte tänkt att hon någonsin skulle få reda på vad guapo egentligen betyder.

Samtalet fortsatte och han undrade vad vi gjorde fia var nära att skriva att vi satt och pressade i oss singoalla, men jag hann som tur vad stoppa henne!
Malin: Neje för fan! Han kommer tro vi är värsta tjocka ju!
Fia: Hmm du har rätt..

Efter ha funderat och klurat i några minuter på olika nyttiga alternativ kom vi fram till att vi skulle skriva att vi åt päron - vi kände oss nöjda med våra svar och levde oss in i samtalet att det nästan kändes som att vi satt där med varsitt päron i handen.

Och om ni nu undrar hur jag kunde skriva allt det där på spanska så får ni allt klura på det ett tag ;) - Imorgon far jag till Österrike/Slovakien för tillfället, jag skulle inte sakna mig ifall jag var er. Puss <3

Hjälpen kostar en femma!

Denna dag hade kunnat vara som alla andra, ifall jag inte hade lämnat mobilen hemma..

Jag och Ida skulle och träna, & nu tänkte jag citera min svenskalärare:

" det är bra med mobilro ibland i vårt redan så stressiga samhälle"

Det var så jag resonerade när jag lät mobilen ligga kvar på fönsterbrädan och jag begav mig ut till bussen, med nycklar, busskort och träningskläder så borde jag ju klara mig, lr? Efter träningen kändes mina ben som spaghetti och ute blåste det iskallt och jag längtade hem efter desperate och en kopp thé- sen insåg jag att bussen gick för 5 min sen och att nästa skulle komma 53 min senare, ellerhur?!
Jag grävde i fickan efter telefonen som inte fanns där för att ringa mamma och be henne hämta mig.. Ida hade inte pengar på telefonen så jag gick fram till kassan och frågade om jag fick låna en telefon för ett kort samtal.

Tjejen såg tvekande på mig hon verkade nästan lite chockad, det såg ut på henne som att jag frågat något opassande i stil med "snygg tröja, sytt den själv lr?"

Njaa sa hon, det gäller ju bara lokalsamtal..
Jag: Inga problem det tar 30 sek!
Tjejen: Ja sen kostar det 5 kr.

Jag trodde hon skämtade med mig först, men jag började rota i mina fickor efter pengar som jag redan visste inte fanns där - jag vände mig om till Ida som inte heller hade några små slantar på sig. Hon verkade inte så pigg på att göra ett undantag och hjälpa mig, dessutom var hon så dryg att jag inte tänkte svälja stoltheten och fråga henne om det.

Men visst löste det sig, jag for hem till Ida och vi fikade sen lånade jag hennes telefon och mamma kom och hämtade mig :)

Jag är blir rädd över hur beroende man blivit av olika saker utan att man tänker på det :O - allting kretsar så mkt om pengar och samhället har blivit så materialistiskt så jag nästan blir mörkrädd. Det är pinsamt att man inte ens kan fara och träna utan mobil eller pengar, ifall det nu skulle köra ihop sig. Vart är världen påväg? Kom igen nu, ta tag i det här!

Jag känner mig så otroligt glad, det känns ända ut i tå spetsarna!