Jag säger det med kroppen istället

Jobbigt läge, been there, done that - så som så många andra.
Man har hamnat på fönsterplatsen på bussen med en total främling bredvid sig.

Det klassiska, fiffla lite med väskan och vantarna i god tid för att markera att man vill av samt att vrida knäna snett mot utgången detta bygger dock på att grannen är med på noterna.
Niten är dock om man sitter bredvid en ovan bussåkare som hoppar upp på tok för tidigt innan bussen når hållplatsen så man får stå och balansera i gången.

Den effektiva, slänga sig fram på stopp knappen fort som attan för att vara den som plingar först.
Skulle någon annan jävel hinna före kan man spela tankspridd och förvirrad och trycka några extra gånger på stoppknappen iaf.

Idag satt jag bredvid en tant som inte alls fattade mina vibbar, inte väskfifflaren, inte knäna mot gången och definitivt inte mina hysteriska utbott på stoppknappen.
Istället fick jag med stormöda fram ordet "ursäkta".
Vilket som bara andvänds i yttersta, yttersta nödfall