Idag låg jag och sprattlade på golvet i stils träningslokal
ivrigt sysselsatt med nånting som skulle föreställa ryggup's
5 - 6 - 7 - fan vad tråkigt det här är - 9 - 10 - osv.

Plötsligt blixtrar det till i axeln och jag hinner inte ens tänka "aj" innan jag hör mitt eget skrik. Det gick verkligen inte att behärska.
Avgrundsvrålet resulterar i att halva gymmet vänder sig om och tittar sig förvirrat omkring. Som tur är ligger jag gömd bakom en pelare och en pilatesboll. Dock har jag två studenter bredvid mig som stretchar vaderna, mitt oväntade utbrott har fått dem att hoppa 2 m upp i luften och de tittar förskräckt på mig!

Jag är nog minst lika förvånad själv. Eftersom min smärttröskel brukar vara relativt hög i vanliga fall.

"Sendrag, typ. Gånger 10!!" Lyckas jag få fram efter mkt möda och ena killen hjälper mig upp på benen.

Hade tänkt försöka få in ett syfte eller nån fräsig slutkläm på det här inlägget, men utan större framgång.
Så jag tackar för idag, fortfarande chockad och med en förbannat öm axel!